Så har det blivit dags att ta farväl att min älskade kisse Beppe som
hållit mig sällskap på Gården, på kontoret och troget kommit och hämtat
in mig från stallet... - varje dag i 14 år. Och alltid på samma
strålande glada humör! Otroligt vilket underbart sällskap det är med
djur. Jag har alltid haft katt. Så länge jag kan minnas. Och haft turen
att få se alla mina kissar må bra och bli gamla. Så som tur är har jag
övat mig en del inför kvällens veterinärbesök. Modet sjunker dock ju mer
klockan närmar sig 19.00... Men det är bara att bita ihop - självklart
vill man vara med sina vänner hela vägen. Tack för trösterikt kurrande under täcket där du sovit på min arm under de sorgsna kvällar som hinner inträffa under 14 långa år. R.I.P Beppe - en epok i mitt
liv är snart över.
